Utvecklingsfaser, dålig sömn och en mammas sorger.

Hej!
Det är länge sedan jag skrev här. Utvecklingsfaserna går i ett och mitt fokus har varit begränsat till vår vardag. Jag har inte haft utrymme för så mycket mer.

Det är fortfarande fullt upp men idag kände jag ett behov av att spy ur mig lite känslor. Rakt ut i universum där förmodligen väldigt få bryr sig men det är inte det viktiga.

Just idag har Ella suttit i selen nästan hela dagen. Jag har haft dåligt samvete för att jag inte varit tillräckligt närvarande på sistone. Mobilen åker upp lite för ofta, TV:n är på lite för mycket och mina tankar ligger bland räkningar som ska betalas hur det ska gå med min utbildning och en miljard andra skit saker som inte hör hemma med min tid med Ella.

Just när jag skriver detta så sover Ella i selen så den här tiden blir inte tagen från henne iallafall.

Men jag har lovat mig själv idag att ge mer av min odelade uppmärksamhet till Ella. Det duger inte att sitta bredvid och skrolla i nån gammal iphone medans hon leker. Jag måste se henne. Kommunicera med henne. Bekräfta henne. Hjälpa henne i hennes utveckling.
Jag missade lite när det gick från att hon var en liten klump som ammade och låg stilla till det här vi är i nu.

Jag har så dåligt samvete för att jag inte spenderat tillräckligt med tid med att ge henne min odelade uppmärksamhet. Det har ju hänt varje dag men inte alls tillräckligt mycket känner jag nu.

Jag är så jävla rädd om vår anknytning och vill slå mig själv som riskerat den genom mitt beteende.

Men så länge vi lever lär vi. Jag kan och ska göra bättre.

Idag har jag känt en hel massa sorg. Jag känner sorg för att min bebis växer för fort. Jag känner sorg för att jag jobbar i motvind med mina mål med vårt liv. Jag känner sorg för att vi har spenderat en hel lördag ensamma utan någon som har velat eller kunnat vara med oss.

Jag känner också glädje och tacksamhet över de människor som gärna är med oss de flesta andra dagar. Så oroa er inte jag går inte här hemma och gråter varje dag!

Ella är snart 8 månader. Jag känner mer och mer att jag jobbar i motvind. Jag måste försvara vår amning, jag måste försvara vår samsovning, jag måste försvara mitt val att hålla Ella borta från förskolan så gott jag kan de närmsta åren. Detta för att dagens samhälle har bestämt att normen är att göra massa saker som går emot allt vad instinkten och barnens behov är.

Jag tycker det är tråkigt att jag ska behöva försvara att jag vill möta mitt barns behovs på hennes villkor så mycket som jag kan. Jag tycker det är tråkigt att det inte spelar någon roll hur mycket vetenskapliga bevis jag kan påvisa för att det är bra för barnet så är det ändå fel eftersom inte alla andra gör så.

Jag är ledsen idag. Så idag är jag glad att jag har min sele och min bebis som kan vara nära mig och påminna mig om varför jag kämpar.

Så är det med mig idag.

Puss och kram.

Det utbredda säkerhetstänket

Sen jag blev mamma har jag blivit rädd. Jag är rädd att något ska hända Ella. Jag är rädd att något ska hända mig. Jag tänker konstant på säkerhet. Min första tanke när vi ska gör något eller åka nånstans är, hur gör vi detta säkrast möjligt? Går det inte göra tillräckligt säkert, då stannar vi hemma.

Jag uppfattar det som att jag tänker mer på säkerhet än många andra föräldrar. Men det är irrelevant egentligen. Det som blir jobbigt är att jag hela tiden känner mig ifrågasatt i mitt säkerhetstänk. Som att jag gör fel som oroar mig så mycket för säkerheten. Speciellt när man diskuterar säkerhet i bil tex och människor som aldrig krockat säger saker som " vi hade ***** framåt vid 2 års ålder och hen har ju klarat sig". Har man aldrig vart med om en trafikolycka så har ju inte säkerheten testats. Då spelar det ju ingen roll om hen var obältad, satt bakåtvänd eller framåtvänd eftersom ingen olycka skett. 

Min nya dröm är att kunna ta körkort och köpa en bil som har bakåtvända säten bak så Ella skulle kunna åka mot färdriktningen i skit många år. Tills hon blir vuxen. En dröm rent säkerhetsmässigt. Ser det också som en motivation för min träning, om jag blir mer tränad och orkar mer och längre sträckor utan fordon minskar vi ju också riskerna markant. Att promenera på cykelbana är säkrare än att åka bil eller att åka buss. 

När Ella växer ur sitt baby skydd kommer jag inte längre åka bussar av sorten som åker snabbare än 60 km/h och på stora vägar. Stadsbussar går an då de stannar ofta och åker långsamt och har låg risk även om en olycka skulle ske. Det går ju inte att ta med en bakåtvänd bilstol och installera den i en buss för att åka 20 min. Nej nej då stannar vi hemma. 

Nu börjar ni kanske förstå att jag blir ifrågasatt eller folk kollar på mig med en blick som säger, "du är galen, lugna ner dig lite". Jag är extrem. Kanske försvinner det med tiden, kanske blir det värre. 

Jag vet att jag inte kan skydda Ella mot skador, hon kommer ramla och slå sig och olyckor sker. Men jag kommer jobba hårt för att skydda henne mot allvarliga skador och allvarliga olyckor.

Finns det fler som mig? Har ni några smarta life hacks för hur man gör tillvaron mer säker för ett barn? 

Jag vet inte riktigt blev lite rörigt det här som mycket annat. Summan av kardemumman är väl att jag är rädd för typ allt och jag oroar mig mycket.

Puss på er!

Förlossningsberättelse

Det hela började egentligen lördag 19/8. Jag hade lite små  känningar och min slempropp hade gått. Jag var lite ivrig och trodde att jag läckte fostervatten så jag åkte till förlossningen. Jag var beräknad till den 23/8 och förstföderska. De undersökte och sa att bebis är fixerad men inget mer har hänt. Inget som läcker eller så. Jag trodde därmed att min prinsessa planerade att gå lååångt över tiden. Lite besviken blev jag allt då jag var väldigt redo för att hon skulle komma ut.

Runt 23 tiden söndag 20/8 går jag på toaletten inför att gå och lägga mig och får blod på pappret. Jag får panik ringer direkt min bästa kompis Lisa som var vakt för att följa med och köra mig till förlossningen när det var dags. Hon får mer panik än mig och är halvt på väg till bilen på en gång. Jag säger då att jag ska ringa förlossningen först så hon ska avvakta. 

På förlossningen frågar de om jag har värkar osv osv. Men jag hade inga värkar alls riktigt hade haft några förvärkar här och där men inget man kan räkna som regelbundet. Hon var kolugn medans jag typ trodde att blodet innebar att bebis skulle komma vilken sekund som helst haha. Hon sa att det va ett tecken på att tappen börjat öppna sig men att jag skulle vara lugn. Det var långt kvar. Speciellt för förstföderskor kunde det ta flera dagar till. 

Jag ringer Lisa och säger att vi inte skulle åka in och att jag skulle hålla henne uppdaterad. Nästan direkt börjar värkarna komma. Inte speciellt starka eller regelbundna men de var där. Jag försökte klocka men de flesta värkar va så svaga så när jag somnade till vaknade jag inte av dem. Beslöt mig för att försöka sova så mycket som möjligt istället!

Det blev inte skit mycket sömn jag vaknade ofta och klev upp runt 05-06 för då kunde jag inte ligga i sängen längre. Jag klockade värkarna och som kortast var det 5 minuter emellan. Fortfarande väldigt oregelbundna värkar och de gick enkelt att andas igenom dem. Jag låg mest i sängen och försökte vila mellan värkarna då jag började förstå att det kunde bli bebis idag och jag behövde energi. 

Klockan 11 hade jag tid hos barnmorskan så jag bestämde mig för att åka på den så kunde jag få mer info av bm hur långt hon trodde de var kvar. 

Lisas pojkvän skjutsade mig och väl där så har jag mer värkar fortfarande ganska långt emellan men jag måste stanna upp och andas när de kommer. Barnmorskan tycker jag ska ringa förlossningen när jag lämnar henne. Jag ringer och hon frågar hur långt det är mellan värkarna och hur ont de gör. Hon bedömer att jag inte behöver komma in ännu men säger att jag får om jag vill.

Jag åker hem med Lisas pojkvän som sällskap och han även med bil ifall det blir dags att åka in. Lisa är på jobbet. Vi åker på affären och köper glass och bubbelvatten. Jag får i mig lite glass men är inte så sugen på att äta. Värkarna blir mer regelbundna och har 4-5 minuter mellan varje. Runt 12.30 kanske så skiftar värkarna till att bli mer kraftfulla men fortfarande lika långt emellan. Efter typ två sådana värkar vill jag åka in för nu ville jag ha smärtlindring!

Jag kom in till förlossningen klockan 13 ca och då var värkarna så kraftiga så jag inte riktigt visste var jag skulle ta vägen. När jag kom in i undersökningsrummet så var jag öppen endast 3 centimeter och hade nog 3-4 min mellan värkarna. Jag fick ändå komma in i en förlossningssal förmodligen för att jag hade så ont av värkarna.

Inne i förlossningssalen frågar de vad jag vill ha för smärtlindring. Jag svarar ALLT! Så de ringer efter narkosläkare på en gång så jag kan få EDA.

Fram till att de kommer är det lite luddigt. Får en sån rock som jag byter till tror jag. Men mest vankar jag och andas genom värkarna och spolar kallvatten på mig själv då jag svettas som en gris. Under tiden jag undersöktes ringdes min mamma som skulle vara med på förlossning och som hade resväg från Bollnäs så hon åkte väl där samtidigt som jag kom in ungefär.

Narkosläkaren kommer och jag måste ligga på sängen och försöka vara stilla under värkarna. Det var inte lätt. Jag minns att jag tänkte med varje värk, måtte de sätta bedövningen nu för jag orkar inte en värk till. Det tog ungefär en timme för de att sätta den för jag antar att jag var lika svår stucken i ryggen som jag är på armarna. Medans de håller på att sätta den kommer min mamma men jag märker knappt det då jag är så fokuserad på att andas och försöka ligga still genom värkarna.

Till slut får de dit den där slangen och det går fort för bedövningen att verka och jag blir människa igen känns det som.

De undersökte mig igen och satte såna band som mätte värkarna. Klockan var nog strax efter 14 tror jag kanske 14.30 och jag var då öppen 9 cm. Jag hade öppnat mig 6 cm på typ en timme. Inte så konstigt att värkarna vart kraftiga och svår att hantera!

Jag låg nog inte ens i 20 min med de där mät sakerna för jag var kissnödig. Fick gå på toaletten och satt ganska länge då värkarna gjorde att jag inte visste riktigt när jag var klar och jag hade inte så mycket känsel i underlivet så jag kände typ inte om jag var klar. Så här i efterhand tror jag att de va här vattnen gick men det märkte jag inte.

När jag kom till sängen igen så ändrade värkarna karaktär och det blev ett kraftigt tryck neråt. Jag sa till BM att nu kommer hon!

Hon kollade och jag var öppen 10 cm och krystvärkarna hade kommit. Jag fick lägga mig och de satte elektroder på Ella då tror jag. Jag fick lägga mig på sidan för de såg att hon blev påverkad på nått vis när jag låg på rygg tror jag så sidan var bättre. Jag fick lustgas att andas in genom krystvärkarna och de tog också knappen jag fått för att fylla på bedövningen eftersom jag tryckt lite ivrigt på den och värkarna stannade av lite där nånstans.

Tiden och händelserna är lite blandade. Jag fick värkstimulerande dropp där efter att jag haft krystvärkar ett tag eftersom de stannat av lite. Jag hade lustgas och var lite hög på den och låg och skickade snaps till vänner och kommenterade i nån tråd på facebook. Har fått höra i efterhand att jag skrev och skickade en del skumma saker haha!

Jag lyssnade också på skäringer och mannheimer podden. Sköterskan hade sagt att jag inte skulle hålla emot värkarna och inte heller trycka på så jag följde med dom så gott jag kunde.

BM sa efter att hon kollat mig en gång att nu skulle Ella förbi blygdbenet tror jag det var och att jag skulle trycka lite med varje värk sen var det nästan dags att krysta ut henne. Jag tryckte väl på med de där värkarna och bm frågade lite löst vilken ställning jag ville föda i. Sen tittar hon ner för att se hur det gick antar jag för att hon tänkt gå och titta till en annan födande. Då ser hon att huvudet är påväg ut!

Det jag trodde var blygdbenet jag tryckte för att hon skulle komma förbi var visst öppningen så nu kom hon! Fanns ingen tid att byta ställning utan hon kom på 3 värkar till typ!

Jag hade liksom inte gjort ljud ifrån mig med värkarna så BM hade inte förstått hur mycket jag jobbat ner henne eller att jag krystade typ så det blev lite kaosartat där!

När hon var ute så fick jag henne inte direkt eftersom jag låg på sidan! BM sa att jag skulle lägga bort lustgasen och nyktra till för nu hade jag en bebis att ta hant om!

Efter att mamma klippt navelsträngen och de torkat henne lite och sådär fick jag vända mig till rygg och fick äntligen upp min lilla prinsessa på bröstet. Vilken känsla!

Klockan 18.40 kom hon!

Jag kommer aldrig glömma vågen av kärlek.

Lisa och hennes kille kom med en sushi leverans direkt till förlossningen för jag var svinhungrig och tur var väl det för det tog ca 2 timmar innan de hade tid att komma med fika och väga och mäta min sessa! Hon vägde då 3160g och var 49 cm lång!

Jag hade en riktig dröm förlossning och min kropp gjorde precis som den skulle! Jag önskar bara jag hade mer dokumenterat av den!

Denna lilla film lyckades mamma få dock!

Puss på er!

Hemmatid

Idag har vi en lugn dag, vara hemma och påta. Det är skönt! Sovrummet ska städas, chokladbollar ska bakas och tvätt tid ikväll. Funderar på en promenad i snön men jag får se. Var på gymmet igår och jullovet känns i träningsvärken idag!

Jag ska avnjuta lite lunch bestående av bulgur och kyckling med ajvar och lite grönsaker. Sen får vi se vad resten av dagen erbjuder!

Ella har varit lite grinig sen hon fick vaccin i måndags. Ingen större fara men kräver lite mer än vanligt. Jag grät inte när hon fick vaccin denna gång, men fyfan vad det skär i hjärtat när det gör ont på liten :(

Håller på och letar efter lite små grejer jag behöver för att kunna baka till dopet också. Är en månad kvar och ganska mycket som ska bakas och allt som går vill jag försöka göra i förväg!

Jag har även beställt hem pyssel som ligger i en låda och ska klippas och klistras. Jag är inte en pysslare men ska ge det ett försök!

Nu vaknade Ella så nu är det lekstund!

Puss på er!

Min mentala hälsa

Jag tror jag har någon slags bokstavskombination. Tror det är ADD eller mild ADHD. Jag låg senast igår kväll och funderade. Min hjärna går ofta på högvarv, tankarna snurrar så snabbt så jag nästan blir yr. Jag blir ganska besatt och insnöad på massa saker.

Jag anser mig ändå vara hyfsat fungerande i livet så det ger mig nog inget att få mina misstankar varken bekräftade eller dementerade.

Jag tänkte också att jag förutom det har ett ganska stabilt psykiskt mående. Sen kom jag på att jag ofta känner mig oälskad, ensam och ledsen. Samt att jag fler gånger än jag vill erkänna längtat efter döden. Jag har också ett ganska starkt självskadebeteende som jag fortfarande brottas med ganska ofta fast jag inte agerar på det längre.

Så mitt psykiska mående må vara bättre än det varit förut, men stabil är fan i mig att ta i. Istället för att må dåligt 5 dagar av 7 så mår jag nu bra 5 dagar av sju. Tack vare Ella. Det som oroar mig är att jag är rädd att mitt mående är alltför beroende av Ella. Vad händer då när hon ska börja i förskola eller hos dagbarnvårdare? Eller när hon börjar skolan?

Kanske skulle jag må bra av att ha en till person i mitt liv som kunde hjälpa mig må bra. Eller som man bara kunde få vara svag inför. Som man kunde gråta ut hos och få vara liten och svag. Det är jobbigt att vara ensam och stark hela tiden.

Jag känner att jag svamlar. Men idag är en jobbig dag. Jag är skör och skulle vilja krypa ihop i en boll och gråta. Men jag är ensamstående mamma och min dotter har inte sovit mer än 30 min i sträck idag så det har inte funnits tid till att bryta ihop så det får jag göra en annan dag. Eller när hon flyttat hemifrån.

Såna här dagar förstår jag fördelen med en sambo. Resten av dagarna känns tanken på en sambo mest störig dock.

Nu ska jag sluta svamla och ta av mig min offer kofta och äta lite choklad och rycka upp mig lite.

Puss!

En förkylning som vägrar ge sig

Jag är dunderförkyld. Jag dricker ingefärsshot 3 gånger om dagen och dricker ingefära och citron te och försöker vila men det blir inget bättre. Det suger men Ella är hyffsat medgörlig och nöjd med att amma leka i gymmet bredvid mig och mysa mest hela tiden så det är skönt.

Jag vill bli frisk dock för det suger. Jag vill till gymmet. Jag vill gå promenader. Jag vill engagera mig i Ellas utveckling och leka massa med henne. Men det kommer tillbaka snart.

Jag jobbar stenhårt med sparande för att kunna åka på semester med Ella i sommar. Verkar som jag får lite kläder sålda nu och kan använda en del av de pengarna till sparande. Men det finns även en tanke om thailand 2019. Frågan är ju om man pallar den flygresan med en 1-åring. Men det frestar väldigt mycket ska jag säga. Frågan är ju också hur mycket utrymme för sparande det kommer finnas när jag ska plugga sen. Funderar på att ansöka om tilläggslån just för att kunna leva och spara lite. Men vi får se. Känns skumt att spara lånade pengar men samtidigt lånar jag ju för att kunna utbilda mig så jag kan få en bättre inkomst så småningom.

Mycket tid att fundera när man ligger och snorar hela dagarna. Nu ska jag göra ett ryck och bädda sängen. Jag har faktiskt haft tvättstugan. En massa idioter som inte parkerat sina cylindrar så nu har jag ingen tvätt tid förrän på lördag igen. Kommer drunkna i tvätt då samt så kommer inte tygblöjorna räcka. Kanske ska satsa på arg lapp i trapphuset.

Käkade scones och drack skit mycket te i förmiddags de va gött kan jag säga!

Puss på er!

trasig diskmaskin och sjalträff

Min diskmaskin har gått sönder och min hyresvärd är på semester i thailand och jag får panik. Jag vill inte diska för hand. Hoppas att den skärper till sig till imorgon.

Jag har idag varit host för en bärträff och fått klämt och känt på lite sjalar och lite nya bekantskaper, supermysigt och lärorikt! Ska definitivt försöka hitta en trevlig vävd sjal att bära i då det är mycket mysigare än selen! Men selen vi fick i julklapp är förjävla bra den med! Skön att bära i och enkel att få på!

Fick ordentligt städat efter julen här hemma idag och det var väldans skönt.

Pottandet rullar på bra och det används mer och mer tygblöja så det känns bra! Rensat bland Ellas urvuxna kläder och ska sälja en del. Även bytt en av våra tygisar mot en superfin röd! Jag och lillasyster har provbakat Ellas dop tårta och ska börja baka lite mer inför dopet nu. Ska få ordning på diskmaskinen bara.

Det ska bli en storslagen 3-våningstårta till dopet så det behövs lite övning för att få till det!

Nu ska jag sova puss på er!